fredag 23 juli 2010

Del 2

Igår tränade jag lite hoppning och lydnad med Dumle, det gick väl ganska bra. Igår gjorde "lill-Love" illa ögat så mamma och Tilda åkte upp. Jag hade också velat följa med men mormor och morfars bil har gått sönder så dm har lånat våran och Tilda kan bara skjutsa en på moppen.
Jag vart lite orolig för dom sa att han nästan inte kunde öppna ögat.
När Tilda skjutsade hem mamma stannade hon och kolla på Dumle, vi satt med honom på altan jättelänge och prata.
Senare åkte jag, mamma och Urra upp till Love. Vi gjorde rent, gav alla hästar lite morötter och mamma sa att det såg mycket bättre ut. Det var skönt att höra och oron gick ner.
Men nu ska ni få höra fortsättningen av:

Sagan om Humle del 2.
Humle ville bjuda upp Honey men han var såå blyg. Men tillslut fånga han sitt mod och hon tacka ja. precis när dom dansade som bäst kom ett gäng skalbaggar.
-Låt bli min tjej vekling, sa ledaren.
-Låt han va och jag är inte din tjej, fräste Honey tillbaks.
Då putta skalbaggen bort Honey så hon gled en bra bit.
-Låt bli henne! skrek Humle och försökte slå skalbaggen, men han höll bort Humle med handen.
-Din vekling, skrattade skalbaggen och kast bort Humle så han studsade mot väggen. Sedan gick gänget ut skrattande.
Humle vaknade och såg två ansikten.
-Kul att du är vaken kompis, sa den ena.
-Shh prata inte så högt han har legat medvetslös i nästan ett dygn nu, sa den andra.
-Va har jag legat så länge vad hände, sa Humle förvirrat.
-Kommer du inte ihåg skalbagg, det var det ända hon han säga innan Humle avbröt henne.
-Just ja dom, sa Humle argt.
Humle hade blivit leta piggare och kunde lätt se att det var Honey och Bolly som stod där.
-Men hur gick det med dig Honey? frågade Humle.
-Det gick bra bara ett blå märke.
-Nejmen hallå glöm det kompisar, tänk framåt och glöm det förmångna nej jag menar förhångna, nej ehhm det fölångna, nej nej. Innan Bolly kommit på att det hette förgångna hade Humle och Honey redan börja gått mot dörren.
-Nej vänta vart ska ni, sa bolly när han märkte att dom andra redan börjat gått. Det var inget party nu i tulpan knoppen, men till kvällen skulle det bli ett.
Dom gick ut till en äng där det betade hästar lite längre ner. Honey berättade att en gång om året flög det förbi en stor koloni humlor som man fick bli en del av, det var bara att flyga upp till dom.
-Ska du flyga med dom Honey? frågade Humle.
-Nja jag vet inte.
-Men om inte du åker åker inte jag, svara Humle.
-Du måste åka Humle jag vill inte bagge(skalbaggs gängets ledare) ska göra dig mer illa, sa Honey.
-Din vinge är frisk nu så prova flyg då polarn, sa Bolly.
-Ok jag kan väl prova, sa Humle ocklättrade upp på hg staketet. han tvekade lite men sen kastade han sig ut i luften och.. och flög.
-Jag hade glömt vad härligt det var, kom du med Honey! ropade Humle från luften.
-Nja okej då, sa Honey och flög bort till Humle.
Sedan flög dom ner Bolly och tog tag i varsin sida och flög upp med honom.
-Jag flyger hurrra! ropa Bolly.
Dagarna gick Humle och Honey kom bara närmare och närmare varan.
-Kolonin kommer om två dagar, så hur vill du göra Honey? undrade Humle.
-Jag har bestämmt mig för att åka med och du?
-Jo jag vill följa med men då blir ju Bolly kvar ensam, svarade Humle.
-Nej men visste du inte att Bolly bor med sin fru och tre barn en bit bort, sa Honey.
-Jaha men jag ska prata med honom.
Nästa dag gick Humle till ängen med hästhagen. Han satte sig på trästängslet och tänkte vad mycket som hänt honom. När han suttit där ett tag kom Bolly.
-Hej Humle Bumle, sa Bolly.
-Hej Bolly Holly, sa Humle.
-Du om både jag och Honey skulle åka med kolonin som kommer imorgon skulle det vara okej för dig? frågade Humle.
-Ja det är klart, men på ett villkor, svarade Bolly.
-Vad som helst, sa Humle.
-Ok det är att ni kommer och hälsar på varje gång ni åker förbi.
-Visst Bolly, sa Humle.
Nästa dag kom kolonin och Humle och Honey flög med dom. Bolly och hela hans familj vinkade av dom.
Några veckor senare fick Dumle och Honey fem underbara ungar, tre killar och två tjejer.
Och dom levde lyckliga i alla sina dagar.

5 kommentarer:

MoM sa...

Grattis, vilken underbar berättelse. Bäst av allt att den slutade så lyckligt. Ser fram mot nästa berättelse.

Pappa sa...

Wow vilken otroligt bra saga! Du borde skicka in den till någon tidning eller nåt... Jätte-jättebra! :-)

mamma sa...

Tänker du bli författare, eller?

Urra sa...

Vilken spännande saga du skrivit. Hoppas få läsa en till snart.

Anonym sa...

gud vad ducktig du är på att skriva bäretelser :) //olivia